Äskling, du är blind
Du förstår inte ens tårar som rinner nerför din egna kind

Åh, så du känner också blodets smak
Tillfredställelsen av blodets underbara lukt
En svag försmak på dödens ruttna fukt
Dom frågar vad jag vill bli när jag blir stor
Men jag har inga planer på att finnas i en framtid, kära mor
Hon kollar på mina armar och ler när hon ser att all hud förutom dom gamla ärren är len;
Men hon har inte insett blodet som rinner från såren på mina ben

Jag vet att det inte räcker med förlåt
Jag har lovat er att inte göra det men ni förstår inte att det är svårt
Ni hör inte mina armar skrika efter smärta
Ni ser inte blodet smeta ut sig tjockt som trycksvärta
Tårarna som alltid finns där
Leendet som inte längre är äkta

Skrattar så sällan av glädje
Skrattar när andra skrattar och pratar när andra förväntar sig att jag ska
För visst är det så det ska va?
Ler av en känsla av tomhet, en av de många andra
Gråter så fort ingen ser, för jag kan inte er klandra

Vad ska du blir när du blir stor? ,
Jag tänker inte leva så länge, kära mor
Du frågar varför jag inte äter
Jag är upptagen, lägger alla mina misstag på rad och mäter
Du frågar varför jag alltid tittar ner
Jag tittar inte upp för att jag är rädd för det jag ser
Jag är rädd för att inse att jag är den enda som inte ler
Du frågar mig varför mina armar är söndertrasade
Jag svarar att det är för att jag dog i samma stund som hela min värld rasade
Du frågar mig varför jag inte kan sluta
Tillfredställelsen av mitt blods vackra färg
Är det inte skönhet så säg?

Du frågar mig till slut varför jag lever
Jag svarar att jag inte vet heller
Och du ser
Att i samma stund som mitt blod slutar rinna och jag börjar försvinna,
Så ser du att jag ler
Ett äkta leende

Blodets underbara lukt
Var det sista jag kände innan jag försvann i dödens ruttna fukt<3