Jag slutar aldrig upp att imponeras av dessa människor som klarar av att jobba i princip dygnet runt, dem som delar ut flygblad på skolor, sprider sina budskap genom kampanjer och som till och med ringer omsorgsfullt hem till partiets äldre, ensamma medlemmar för att fråga hur de mår och har det!
Det är precis sådana människor som ger mig hopp om Sveriges framtid som nation.
Dem är inte bara är envisa utan dom har också har en vision ett enat Sverige - Ett enat och renrasigt, ariskt land.

Sverigedemokraterna är partiet som har siktet inställt på att komma in i Sveriges Riksdag år 2010.
Partiets budskap är att vi ska akta oss för att beblanda oss med sådana människor som saknar ariskt bakgrund, och att de skiljer sig från varandra.
Se upp!
Människan är en enda art och vi borde stå enade, tycker jag.
Alla folkgrupper härstammar ursprungligen från Afrika, det är ett genetiskt bevisat faktum
Men, hur många generationer svenskar måste man ha i sin släkthistoria för att kalla sig svensk? En, två eller måste man kanske ha svenska rötter ända från slutet av 1600-talet?
Och får man överhuvudtaget ha någon annan etnisk bakgrund om man ska kunna kalla svensk?

De människor som jobbar med att sprida ut budskap som “Bevara Sverige svenskt!” etc. får mig att på allvar fundera över värdet av att vara svensk.
Är det bättre att vara svensk än att vara afrikan?
Nej, absolut inte.
Precis som föreningen Ungdom Mot Rasism säger, ”är alla lika, alla är olika”.

Problemet är att de riktiga eldsjälarna mot rasism kanske redan har förlorat hoppet.
De eldsjälar som tror på människans lika värde, oavsett etnicitet, kön, tro eller sexuell läggning, kanske har låtit rädslan ta över och bestämt sig för att låtsas som om det regnar.

En mörk och regnig dag kanske de står där och knackar på din dörr - de som fortfarande idogt jobbar dygnet runt - rasisterna.
Det är dem som vill förpassa annorlunda individer ut ur landet precis på samma sätt som nazister gjorde under 30- och 40-talet, om du är svensk så kanske de bara vill dela ut några av sina fina blågula flygblad eller kanske till och med värva dig till sin gemenskapsrörelse.

Så hur ska vi göra?
Ska vi vara bara tysta och hoppas att dessa politiska element en dag spontant försvinner eller ska vi våga säga vad vi tycker och även visa att vi har civilkurage att motverka förtryck som etnisk förföljelse?

"Vakna Sverige!", säger både de och jag, men de menar inte att Sverige ska vakna på samma sätt som jag.