Mormor är 85

eller 87, jag vet inte, alla åldrar över sjuttio är ungefär samma

och den här klokheten som ska komma med åren, den går liksom baklänges

Och plötsligt är hon på dagis igen, får lagad mat tre gånger om dagen "Det är ju bra för henne, innan åt hon ju nästan inget alls"

Fyrsiffrig kod för att komma in, fyrsiffrig kod för att komma ut.

Ja hon måste skyddas för sig själv

Ja för tänk om mormor skulle springa iväg, kasta kryckan, sprinta bort, hinna ända till kambodja innan man märkte att hon var borta

Eller rulla iväg i landstingets rullstol, nerför en backe, över en äng

Dom kunde lämna dörrarna vidöppna, med en flyktbil utanför, inte fan skulle hon sticka nånstans bara för det. Hon rymde inte ens när hon hade chansen, möjligheten, sping i bena.
Nej hon var en mormor på en stol vid ett bord.

Trollade fram pannkakor ur blusärmen. Tyckte att barnbarn aldrig kunde ha för många koftor, sockor, pannkakor i magen.

Ja det är en farlig värld för mormödrar

eller en farlig mormor för världen?

Himla fint med myndigheter som eliminerar det egna ansvaret, som skyddar produktionen mot omhändertagande instinkter


För barnbarn behöver inte ha dåligt samvete säger mamma