en gång är ingen gång men jag föll dit tusentals, landade på rygg eller mage skrapade upp mina knän och mitt hjärta, väntar på tiden att läka såren nu
men du skrapar mig gång på gång igen, dina naglar onaturligt vassa min hud underligt mjuk, så fort tiden går är du tillbaka, skrapar bort mitt skydd
år efter år

kan jag göra annat än berätta den bästa rövarhistorien av dem alla, den mörka främlingen tog mitt hjärta vid alldeles för tidig ålder, tog det och behöll det,
det var guld och gröna skogar det var vägar att lära sig utantill och det var du, alltid du