jag vet inte vad jag skall skriva ,det är så många tankar ,men skall försöka en sak måste jag erkänna ,är lite dåligt med punkter och komma så ha tålamod

jag tänker mycket på framtiden ,finns det ett öde som bestämer hur man skal ha det ,mitt liv har redan varit ett helvet har otur i allt ,i bland undrar jag varför jag föddes ,men det är svårt att göra något åt det nu ,i bland önskar jag välgång och hälsar döden för det känns nästan som en frihet den dagen det kommer
Vill nu påpeka att jag inte är självmordsbenägen ,men blir så lessen i bland ,jag gör allt man skall göra ,men varför strular det alltid ,jag är 39år lever ensam ingen famil eller barn ,men är frisk men varför blir det så jobbigt i bland

Tänker i bland på min barndom och är nästan på väg att gråta floder ,fan vilket helvet det var ,upplevde misshandel i familjen och alkolismen

Glömer aldrig den natten ,jag fick uppleva min mamma blev misshandlad av sin dåvarande kille jag var inte mer än 8-9år kunde inte försvara henne

Jag har önskat att träffa han många gånger så jag kunde spöa han men vad hjälper det