Jag hann visst aldrig sakna Sorg

Trots vår långa tid tillsammans

För när han gick

möttes han i dörren av Vrede

Vars passion fick mig att brinna

Och på kvällarna sopade vi

krossat glas från golvet

När han lämnade min säng

Blev jag presenterad för Förlåtelse

Med honom blev livet tyst

Och kanske lite tråkigt

Men det gör ingenting

För imorgon ska jag dricka te med Glömska