Först vill du ha mig , mer än allt annat,

och jag ville ha dig sååå mycket,

sen ville du inte .

Sen vill jag ha någon annan,

men vet absolut inte vad han vill...

Sen vill någon annan ha mig ,

jag vill inte ha honom.

Och sen ville jag inte ha någon,

ingen ville ha mig.

Allt var okej.

Men så kommer du där igen,

och säger att du vill ha mig...

Men jag vill inte riskera att bli sådär igen,

kanske borde vi bara vara vänner ?

Fast jag kanske vill ändå,

litegrann.

Jag är bara så trött på att inte veta,

varför kan inte alla säga som det är ?

Precis som det är, utan charader.

Allt vore så mycket enklare då ,

så simpelt , så vackert !

Jag förväntar mig inget av dig,

du kan knappt hålla dig från att veta vad jag vill.

Men jag vet inte vad jag vill !

Har aldrig vetat...

Förut var det så fint , och mysigt.

Men jag var så feg.

Och nu har jag förändrats.

Och om jag sen kanske vill ha dig iallafall,

då fan ska du få veta det !

Jag ska skrika så högt så att alla vet ,

så att alla vet att dom ska lämna dig ifred,

så att du kan bli min igen.

Om jag nu vill det.

Äh !

Hur ska man kunna veta vad man vill egentligen?

Jag vill inte mera ....







Hejdå.