Klockan slår; ding-dong
En dag är redan förbi
Snurrar gör allt i mina tankar
Stressen ökar
likaså min puls
Neurotiskt stiger jag upp,
kokar kaffe, smörar min matlåda
Uppsöker den dagliga fortsättningen
på de absoluta måsten i min vardag
Klockan minner mig om mitt liv,
hur snällt jag lyder alla vägskyltar
och förbipasserande paragrafryttare
Hejar snällt på framtiden
och knyter trygghet inför ålderdomen
Omloppet är igång
Och jag får åter räkna dagar
längta mig bort till lugnet i fjärran
jag nyss besökt



Hur kan allting vara värt att offra sin tid för sina barn,
bara för att trygga sin ålderdom, ty då är allting försent att
göra ogjort...