taket lutar, skevt och knäckt
dörren är hakad av sitt hänge
på golvet växer en ros helt fräckt
här har ingen bott på mycket länge

fönstren stirrar tomt och kallt
sprucken är en och annan ruta
hemmet som en gång betydde allt
ses mot undergången luta

gamla grinden ligger slagen
bland gräs och grus och stoft
stänger ej längre rådjur ur hagen
och mörk och rutten är dess doft

ensam och åldrad lien står
prydd av rostens blomma
kämpar mot tiden vad den förmår
intill kornas bås som gapar tomma

äppelträdet står vilset kvar
sträcker sina kala grenar
drömmer om skön frukt det bar
och att få multna bland jord och stenar