När du till sist ringde blev jag alldeles stel till en början. Din röst i mitt öra påminde för mycket om alla drömmar och förväntningar, förhoppningar, som dansat innanför mina ögonlock vid tidigare samtal. Du hörde min frustration, kallade mig älskling och andades i mitt öra tills jag blev lugn. Om du kommer hit, vad händer då? Sa du och jag kunde inte svara. Bara vara. Inte tänka. Sen pratade vi i tre timmar, nästan, och jag slutade aldrig svettas.