några steg in mot ögonvrån, ett vidare synfält, så värker alla avtryck du råkade lämna inuti mig, du råkade trycka dit dem med all din kraft och jag kommer inte åt att tvätta bort

och nu igen, känner du inte, säger du att rummet inte gungar kan jag aldrig mer tro dig för det måste vara lögn, våra blickar sliter ju möblemanget itu och du kommer aldrig gå genom samma dörr två gånger, aldrig kunna blunda bort mig

titta

hur envist hon än ler både mot dig och mot mig hur envist hänger vi inte ihop bakom ryggarna på dem alla, bakom våra egna för vi oss själva bakom ljuset

och i detta mörker baby, i detta mörker är allting redan sagt och jag mumlar det tusentals gånger för mig själv

räknar till hundra och börjar om, du lägger armar om tråkigare midjor och jag biter mina läppar, mjuggler


vi håller vårt avstånd våra käftar, men vår tystnad, du vet vad den innehåller

och du vet vad jag vill, det är inte detsamma som du, du vet jag vill smyga längs med väggen sträcka trevande händer runt hörnet husknuten, få fatt om nätterna, leka fiskdamm bakom gardinen

du vet du kan ha mig liggandes under sängen

äta torrt bröd till frukost med henne