Ibland är livet stilla, som vaggandes. Mellan två stora, nariga händer finns en stor bytta av mörkt trä. Den svänger mellan hopp och förtvivlan och trollnävarna låter oss dansa mellan mörker och ljus, mellan närhet och ensamhet. Jag tänder ljus i mörkret, precis som skolkuratorn sa. Jag målar färger på gråa februaridagar, precis som hon på BUP ville. Jag läser serietidningar för att fånga glädje i det som annars skulle kunna uppfattas som tomhet och jag diskar och städar för att skapa ordning i det som kunde kallas kaos.
Jag arbetar inte förgäves, men ibland undrar jag hur mycket jag ska behöva jobba för sådant som gör att vardagen känns redig, ledig, villig.
-MENING! Skall jag ställa mig och skrika från balkongen!

-MENING!
-INNEHÅLL!
-SYFTE!
-MÅL!

-Nära....ska jag sluta dina önskningar i mina handflator. Och kyssa mina bekymmer godnatt.