klockan är 03.24 och jag tänker på dig

klockan är 03.24 och det är inget speciellt med det,
siffror som kommer och går. Tid. Natt.
Stan sover,
huset sover,
du sover.
Men jag sover inte.
Jag är vaken. Jag och fåglarna.
För jag tänker på dig, hur du ser ut när du sover.
För jag minns hur du ser ut , när du sover.
Jag minns vad för kläder du hade på dig idag,
jag minns vad för kläder du hade på dig igår.
Jag minns den lilla leverfläcken bakom ditt vänstra öra,
jag minns att du luktar gott och att du inte alls luktar rök,
fast du röker så mycket.
Jag minns ALLT!
Jag minns hur dina steg låter,
jag minns hur dina andetag låter,
och jag minns hur dina tonlägen förändras beroende på vad du pratar om.

Och det gör mig så förvirrad, att jag kan minnas allt detta när klockan är 03.24
när du inte ens kan minnas det mitt på dagen.

klockan är 03.24 och det är bara jag och fåglarna,
och det är det som gör ont.
För det borde varit bara jag och du.