En kvinna står med ryggen mot
oss, med hästsvans
ända ner över
ändan. I spindeldammet
omkring henne växer tre källartrappor, sträcker
sina steg mot en
frihetsdoftande himmel. Hon har redan
provsmakat alla tre
mer än en gång, men ingen
känns lika skönt förbjuden som hennes
egna frukter som hon aldrig kommer uppträda
inför oss med. Så förevigt
blir kvinnan kvar härnere, hemlig.