Ibland har jag bara längtan.
Längtan efter det där beroendet.
Det där beroendet som höll mig fast.
Fast fast jag inte tyckte det var ett problem.
Ett beroende som gav mig så mycket njutning.
Den enda njutning som fungerade, som jag själv kunde styra.
Allt var tvunget att ske i smyg.
Att smyga gör det hela ännu mer eggande.
Underbara njutning.

Mitt beroende sårar.
Sårar den som står mig nära.
Lögner.
Ledsen.
Skam.
Ilska.
Jag lämnar dig.
Jag blev lämnad.
Vi återförenades.
Jag svor att jag hade slutat.
Ilska.
Skam.
Jag blev lämnad.
Den här gången för alltid.
Nu behövde jag inte smyga.
Men det var det inte värt.
Mitt beroende hade fått ett pris.
Men det är ju inget fel i det jag gör.
Det är inte olagligt.
Jag vill bara har njutning.
En njutning som fungerade.

Idag kan jag sakna detta beroende.
Jag saknar inte skammen.
Inte ilskan.
Inte oron att bli påkommen och lämnad.
Inte ångesten.

Jag har det mycket bättre utan.