Strumpdockor är vi allihopa

av Tomas Karlsson (pocket, 2019)

Torsten är en ganska vanlig 50+ man. Han har ett lite småtråkigt liv, han är frånskild, skallig, lönnfet och bor ensam med sin katt. Och så skriver han poesi. Dikter som han lägger upp på nätet, men som nästan ingen läser.

Men en dag får han en idé. Han skapar en fejkprofil på nätet som han kallar Sölnman. Som Sölnman kan han skriva banal och tramsig kärlekspoesi utan att nån vet att det är han som står bakom.

Sölnman får snart ett eget liv. Hans dikter läses av många, han blir väldigt populär, han utvecklas till en ”influencer” och Torsten upptäcker att han har tappat kontrollen – totalt...

-------------------------------------------------

Följ med Sölnman på nätet:

https://www.instagram.com/n.solnman/

https://www.facebook.com/solnman

https://twitter.com/Slnman1

-------------------------------------------------

"En novell/ kortroman bestående av 16 kapitel där huvudpersonen Torstens liv övertas av hans alter ego på webben, Sölnman. Den enorma uppmärksamhet Sölnman och hans dikter får övergår i ren masspsykos. Det som många gillar måste ju vara bra, eller måste det? Temat väcker tankar hos mig om mitt eget och andras liv på nätet. Vilken bild ger vi av oss själva och hur stor del av den bilden är så kallat strumpdockeri?

Språkligt håller Karlsson en hög nivå och visar prov på stor träffsäkerhet. Han beskriver desperation, ensamhet, men också förnöjsamhet. Han tangerar även identitetskriser och psykisk sjukdom. I boken finns dikter av både Torsten och Sölnman. Jag läser hellre en dikt av den förre, men det är ändå den senare som slår igenom, får många följare och ett prestigefyllt pris. Sölnman kan den som vill följa på Instagram- kontot @n.solnman. Eller vem är det du följer?"

- Ulrica Brunberg, poet, författare, speciallärare

"Tomas Karlsson skriver rappt och intensivt. Det är lätt att sugas med i berättelsen, trots att han inte använder varken punkter eller kommatecken. I stället skapar han naturliga pauser och avbrott i läsningen genom att slå ny rad eller blank rad. Resultatet är prosa förklädd till poesi. Greppet fungerar bra, så bra att jag faktiskt inte märkte att texten saknar skiljetecken förrän jag läst ut boken.

Kring bokens tema finns det mycket att reflektera kring. Vad är det som skapar detta enorma bekräftelsebehov hos oss människor, denna jakt på andra människors gillningar, kommentarer och beröm? I vår jakt på bekräftelse skapar vi någonting som vi skulle vilja vara, visar upp de sidor vi tror väcker andras gillande. Samtidigt skapar vi en klyfta mellan vårt sanna jag och vårt alter ego på nätet, en klyfta som kanske växer med tiden. Riskerar vi att tappa kontakten med vårt sanna jag till slut?"

- Cecilia Udd, Syd-Österbotten

- Janet Wallsten, Österbottens Tidning

Sölnman säger: "Utan denna bok skulle jag inte kunna existera."

- Sölnman, poet, influencer

Köplänkar

Externa länkar