Tro mig, hade jag inte haft en enda känsel för dig, hade jag spelat ditt spel.

Och tro mig, jag har haft det här samtalet så många gånger förr, men gått oberörd därifrån.

Jag har frågat mig själv och andra många gånger nu om jag överreagerat. Vi svarade samma sak, det här är ingen överreaktion.

Du sa att du visste vart du stod, men att du var rädd för vilken väg jag skulle välja.

Det är så ironiskt hur du varit rädd för mitt val, när vi är utav samma slag.

Det är så ironiskt hur jag gav och du tog.

Det är så ironiskt hur jag gör det här för min skull.