jag kan inte gå ner och duscha
för i hallen står mamma och pappa

med sina vassa,
kantiga ord. om mig.

om jag pausar musiken kommer jag höra vartenda ord.
orkar inte andas.

drar in luften, bröstkorgen kämpar febrilt emot.
suckar tungt, utandningen skälver, krampar.

lillasyster sover i samma rum,
tvingar tillbaka varenda tår i ögat.

...skulle nog inte gråtit i vilket fall.
har glömt hur man släpper fram tårarna.

allt ska pressas tillbaka,
var stark, inget får visas.

innerst inne viskar en liten, liten röst
ut sanningen;

döden är en utväg.