är hennes elektriska hår och den något vågade spegelbilden. är hennes blåmålade hjärta vid roten av hennes bröst. är alla hennes stämplade varumärken. är luggen som döljer hennes snedvridna ögon och deras ledsna vakanser. är att följa hennes bleka konturer innan lakanet täcker deras skakanden. är att hejda sig från att väcka hennes febertrötta kropp, och säga att jag önskar att hon kunde ha varit någon annan. kanske en cirkusclown, en litenstor parasit i ett rödgult pariserhjul som går runt, runt, runt.

är alla stunderna av dragspelsharmoni. alla skor med fel storlekar, och den pyttelilla gråa pudeln som kunde dansa. är trumpetens ordning och det sepiatonade filtret. är den röda gitarrens rostade strängar i en minnesanteckning.

är när hon är jag och min feber är min; har aldrig varit någon annans. är efter gårdagens dramatiskt druckna vin och en spindel som rör sig läskigt från en takbalk till en annan takbalk till en annan takbalk, till en annan takbalk.