En syster
som väver,
som sömmar
med ord
Hon sår,
och hon plöjer
i minnestyngd
jord

Tung är
väl myllan
och ådret
är slött
Hästen är sliten
och oxen har dött

men det spirar,
det växer
så minusklerna
knoppas
Vi väntar och längtar
på skörden
vi hoppas

Så dukar
min syster
av frukten
ett bord
som mättar
och tröstar
en törstande
hjord