Jag längtar,

hitta ut genom snårig skog. Till gläntan mellan trygga träd, fast rotade ända ner till urberget.

Jag längtar,

känna solljuset värma mellan träden där. Milt utan att brännas.

Jag längtar,

höra bäckens sorl och stilla min törst med dess klara vatten.

Jag längtar,

höra näktergalen spela för mig där, en uråldrig melodi som aldrig tröttar.

Jag längtar,

ödetorpet där som säger: Äntligen är du här.

Och försiktigt ska jag öppna de halvt murkna fönsterluckorna och låta solljuset strömma in. Sen ska jag varsamt avlägsna den gamla flagade färgen och låta torrt virke dricka falurött. Dörren som varken gick att öppna eller stänga ska jag laga och pryda med de vackraste gångjärn. 

Sen ska jag respektfullt fråga om jag får flytta in.

Jag längtar,

hitta hem.