För ett litet ögonblick är du tillbaka. I sällskap med höstens glödvarma blad.

Låter mig njuta dunlätta moln mot djupblå himmel.

Smeker min kind solvarm.

Nådasekunder.

Ännu ett tag ger du korna färskt gräs i hagen vid landsvägen. Glittrar stilla i kallt vatten vid öde badstrand.  Nu fyller barnskriken dagisgårdarna.

Du försvann så snabbt.

Jag skulle ju bada så mycket. Det blev så lite.

Din friska andedräkt av sensommar blåser i mitt hår. Skönheten är aldrig så överväldigande som när tiden är utmätt.

Hon hade fel, Karin Boye. Den största dagen är inte en dag av törst.

Stillade tankar.

Mättnad och ro.

Äpplena har mognat nu.