Jag vet...
Det är slöseri med energi,
men jag kan inte låta bli
att för varje fallen stjärna och utblåst ljus
önska att du blir fri
från din matfobi.

För din teori
om att räkna varje kalori
är ingen fungerande strategi.
Det är självplågeri
Och det gör så ont att se sådan atrofi
att jag övervägt harakiri.

Det har blivit nån slags allergi,
för jag får akut takykardi
av ett visst fotografi,
och min hjärnas anarki
övergår i total apati.

Du gömmer dej i
trigonometri och astronomi,
jag i poesi
och nostalgi
från den tiden vi
kände eufori.

Jag minns den sommaren...
Du var så vacker i din bikini

Ja...
Det här är min elegi
om din anorexi
och all melankoli
jag samlat inuti


Jag måste skriva för att bli fri

Det är min terapi