Himlen accelererar mot svart
men jag ska inte sova i natt.

Jag ska låta fingrarna dansa
över elfenben
och skriva slut på alla pennor
jag stulit från ställen jag plötsligt minns.

Ska jag vara ärlig så saknar jag
depressionen
att ha poesin nära innanför det bräckliga skalet
och toner för varje intryck

Jag har blivit en sån där vuxen
Avtrubbad.
Stagnerad.

Och ska jag vara ärlig så saknar jag
existensångesten
för den fick mej att reflektera
ifrågasätta
livet

Nu tar jag emot det utan att skämmas
jag borde

Jag saknar tågresor till skolan
med Nirvana i öronen
Och trasiga hörlurar som
eliminerade allt utom basdunk
och mitt eget hjärtats intensiva slag
på synkop.

Vet inte ens vad jag vill få ur mig
bara att jag måste
för att det finns där
plötsligt
Måste ta tillvara på natten
innan solen går upp och förvandlar mig till sten
igen.