Jag drömde att jag var inlåst i ett hus med en man som torkade människor. Han skapade en familj. Snart var det min tur. Han hade börjat med barnen. Barnen som var ute på tork, var inte mumifierade. De var torkade, hängda på rad. Som stockfisk, som torkas naturligt av sol och vind på torkställningar. Han skalade av dem, och hängde dem sedan till tork. För att sedan dra huden tillbaka på skeletten.
Rost och järn fyller näsborrarna med inslag av söt och surt. Jag kunde inte röra mig. Jag var bunden till en säng. Det var mörkt men jag kunde höra att han arbetade på en kropp.

När kniven öppnade bröstkorgen hördes ett dovt gnyende. Det kom från mina läppar. Mannen hade ett trevligt ansikte. Ett ansikte, som ingav förtroende. Ett ansikte man litar på. Som bankmannen, din brevbärare eller grannen, som alltid hälsar på dig varje söndagsmorgon.