Jag sitter i min enorma Musse Pigg-tröja, bläddrar runt lite på internetcommunitys. Slinker in på allas våran kära bilddagboken.se. Detta fenomen kallat "siimii" gjorde mig smått illamående tidigare idag. Till en början såg jag reklam för någon kändis, en ny låt och liknande. Sedan dyker helt plötsligt en väldigt lättklädd flicka upp, hon poserar väldigt utmanande. "Jaha" tänker jag, är väl också något uppfiskat ur kändishavet. Kollar användarens ålder, hon är född 1998.

Flickan fyller 13 år i år. 13? 13!

1998 var ett fint år, då var jag fyllda 6. Jag hade nyss lärt mig rida, jag ägnade all min tid åt mitt stora (enorma) djurintresse. Jag fyllde också 13 år en vacker, snöfylld dag. Jag hade då en lokalt känd kaninuppfödning, ägde 3 hästar och var som klistrad i stallet. Jag älskade djur, ägde ännu inte en kamera. Knappt en mobil heller, hade väl nyss fått en i så fall. På den tiden fann inte bilddagboken, facebook hade inte kommit ut officiellt ännu. På den tiden var det lunarstorm.se som var glödhett. Förstod mig aldrig på den sidan, det var ett "måste" bland mina kompisar för att vara en i gänget. Allt skedde på lunarstorm.

Jag hade inte en tanke på att knäppa dessa "utmanande" bilder, dela dem och fiska kommentarer. Idag känns det som ett måste att förlora oskulden innan man fyllt 13, annars är man ful och motbjudande. Man måste haft sin första fylla i tidiga tonåren (helst innan 13, absolut senast på sin 13-årsdag). Man blonderar sitt hår, spacklar på med sminklager efter sminklager, lägger sin veckopeng på den sexigaste push-up-behån man får syn på, strular upp första bästa kille mot väggen i skolan. Helst ska man ligga med alla sina snygga tjejkompisar också, gärna på fest, annars är man tråkig och fantasilös. I denna ålder hade jag knappt fått bröst, jag hade inte fått syn på mina komplex ännu och jag ägnade max 10 minuter i badrummet på morgonen, varav 5 av dem gick åt att borsta tänderna.

Varför blir det såhär?

Mänskligheten går verkligen baklänges. Pressen på dessa arma, stackars nyblivna tonåringar verkar ju helt deprimerade. Skönhetsingreppen i Sverige ökar kraftigt i antal, snart kan man väl återvinna varenda människa till lego med tanke på all denna plast de innehåller.

Jag blir mörkrädd.

Jag visar min kropp för min pojkvän och mina närmaste tjejkompisar, jag är rädd för att verka "lösaktig" och jag vill inte bjuda på mina privata delar för vem som helst som om det vore kafferast på min kropp.

Det är min kropp.