du tror att du mår. inte bra. fan, tänker du motsägelsefullt för helt ok helt ok men du vill bara grina, känner du. istället, städar du. och planterar om en blomma, snittar. låter närande mörkbrunsvart jord skölja över rötterna tills de inte syns. mer. bäst så. kastar några fula skrangliga ena och innan de far i soppåsen tar du tre skott och sätter dem omsorgfullt i en för stor ljusgrön genomskinlig gammal glasflaska med luftbubblor i. sedan, putsar du fönster. döver allt som sköljer över rötterna, i ditt härdsmälta huvud. ÖRK. du är arg och ledsen och tycker synd om dig själv. känner dig som om du befinner dig i ett ekorrhjul. det slutar aldrig snurra snurra snurra till slut spyr du upp blod och själagegg. det grundläggande skoskavet är ett vackert träd med rediga rötter, du fattar inte fattar. inte. ibland önskar du att någon kunde se igenom dig, se mig. och förklara för dig. varför du är som du är. och så fortsätter du, nu med att dona, byta plats på saker omorganisera ta fram vårjackor. höjer musiken ytterligare och fragment av ord hörs, upphackade meningar blandade med minitvrutor som flimrar fram något som skall föreställa bilder. för en sövd själ. de säger dig, ingenting. ALLTING. ibland gråter du, men mest. mest känner du dig arg. och peppad. över tusen sekunder förflyter och solen skiner in genom dina glasklara fönsterrutor du nyss pulat genomträngliga för att göra våren glader, kanske mest dig. en klocka tickar och den tickar, för snabbt, du går nu igång på speglarna. koncentrera dig på att inte dö för mycket, varje gång du tänker. aj den tanken om en ek den sticker i dig som tusen om åter tusen nålar. aj, tänker du och döver mer. en tanke utav alla eder tankar far upp till ytan, tränger igenom den nattsvarta oljan som kletigt ligger, täpper till varenda por. får syre. tar ett djupt andetag. för att kunna säga att du kan skriva i den där lila saken du tidigare har skrivit i när ullet fått dina fingrar att klija sönder din hud, lite för mycket. då har du printat ned. men tiden är inte inne ty din själ vill piska dig klarvaken ett slag till. plåga dig så att du tar tag i dina lemmars eko. ditt egna lilla helvete. i samma takt som ditt andetag lämnar dina alveoler böljer oljan din tanke hädan och trycker ned den dit den kom ifrån. men död, det är du inte. du är en eld vars anlete aldrig viker hädan. like an årgångsvin. under armhålorna siprar det fram en lukt som påminner om söt lakris och tuttarna svävar fritt under de olika klädesplagg du provar. slänger vissa utav plaggen och får samtidigt dåligt samvete för att du är en sådan usel mänska som slänger. istället för att ge. du slänger ändå. skiter i. i en annan stund har du givit, faktiskt, och det där faktiskt får ditt hemskt dåliga samvete att smälta till en littan littan blöt pöl. så littan att den knappt syns. du mår bättre för stunden och en annan dag en annan dag då skall du inte slänga några fler kläder utan ge bort dem. men inte nu för idag är det slängardag far och flyg iväg med allt som kan tänkas hjälpa inombords. du värker och sätter dig på sängkanten. tittar som om du hade haft slutna ögon. den frusna blicken, stela kroppen skulle vilja gå och lägga sig ett slag. vakna upp. känna din ek och sväva iväg på moln. vara fröet som följer med vinden. vart än vinden vänder sig. så följer du följsamt med. utan motstånd. utan kugghjul. lätt lätt.