du är en fara för
dig själv och ditt
liv. så
avgrundsdjup att
du inte vet vart
du skall ta vägen.
hade du kunnat
du kan
hade du velat
sluta fred med
det som gör dig
så otroligt djup
så otroligt vacker.
du vill gråta.
skrika. dra
hårtesar ur
hårbotten. älska.
du sitter i en bil.
det är
eftermiddag och
solen lyser starkt.
ångesten är
fruktansvärd och
påtaglig. klistrig.
i vägen. och ditt
egna liv har du
försummat, sopat
under mattan och
spikat ned
själaändarna i
träplankorna. du
hör spoken words
i fjärran men
orkar inte själv
säga ett endaste.
förutom: m mm.
det är som om
ditt huvud är
inlindat i bomull
och han som
pratar pratar ur
en burk. du tittar
ut genom fönstret
och ser naturens
skönhet men det
är sekundärt. när
du sedan får en
fråga om hur allt
är låtsas du som
om allt är bra.
du tiger och
säger att det är
bra. det är bra.
för du orkar bara
inte berätta om
hur det känns när
tankar mördar.
du kniper käft
för en gångs skull.
tänker att du skall
trycka på paus
i några veckor.
paus.