Inte ens tiden kan utvisa
om dörren kommer välkomna
ensamhetens inre röster

Inte ens tron på framtiden
kan ge hoppet tröst för förlåtan
inifrån ett tomt rum av skrik

Inte ens svekets kalla bris
kan ge luft på vägen
jag färdas ensam på

Inte ens en annan närhet kan utesluta
minnena av den längtande glädjen
som ekar när nyckeln passar i låset