på ändlösa vägar
är du mitt mål
de klarblå ögon
som vakar över en siluett

ett inre ljus, blodigt rött
likt en sekund av stillhet
mitt i en storm

stranden ler
från ett timglas utan tid

utanför allt annat

kan en siluett överleva
en begäran om livslängdens gåta

på stora klippor
kan ändå allt bli mjukt
en utsträckt hand, blodig röd
kan inget nå

en viskning
kan aldrig höras
likt ett skrik som någon kvävde


en himmel som ser allt
utan rättvisans tecken
känslan känner
utan att ta på skenet



havet ligger vackert
men slukar blod