han går med vinden i sitt hår
han är oemotståndlig
som sanningen


vattnet rörs och vinden spelar
de tar i varann
omkring oss spökar skogen
av dunkla minnen full


jag fryser med dig
du är glädje
och ångesten på min stig


i dina läppars kärlek
är livet blott en viskning
på ändlösa stigar
är du min ensamhet
på det högsta berg
är du min vind


vår värld är ett skal
fullt av färger
vindarna vet


och just som en vind han kom
han kysste allt blod till min hud
jag viskar tätt intill dig
en annans smekning kommer aldrig nå dina