”Detta kommer att sluta illa!”
orden trumpetar ut
från huvudet

Men känslan
lyssnar inte
rovdjuret är väckt

Utanpå: en vacker tavla
en fasad
att placera
i rummet
horisontellt läge,
såklart

Här har jag
varit innan
fingrarnas lokalgeografi
döv
för sirenerna
utanför

I sekundernas kromosomer
som skiljer
upptäcker jag:
konstverket
lever

Stendhals syndrom

svindeln
är ett faktum

Denna hallucination
är ett sug
in mot overkligheternas mitt

Jag upphör att existera
illusionen andas mig
och tystnad

Sjunker in i ramen,
försöker i skräck greppa
de luddiga kanterna

Jag är en livets farsör
där bara sarkasmerna
finner liv

”Detta kommer att sluta illa!”
och konstverket
tittar mot mig
och ler bedårande.

©Pimsan Ivarsson