Det lugnande skenet av grönt
klädde solen som en slöja

gyttjan på stigen hårdnade
hon kunde gå

svamparna hon plockade
blev till guld, mättade hennes utsvultna mage

oron hade släppt när hon
gick förbi sin barndoms snara i grenen

grottan hon varit så rädd för
var nu glittrande silver

hon kunde se
hittade hem för första gången på länge

tog en näve guld
en nypa diamanter

bestämde sig förr att aldrig
tappa bort dom igen