Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
det spelar ingen roll hur nära jag kommer er eller hur högt vi skrattar åt varandras skämt


det stora blå

jag accepterar men kan inte för hela mitt liv förstå varför jag känner mig ensam.


vem är jag att känna så?


ensamheten. av den sorten som överväldigar en. slår mig i ansiktet som en gnolande ängslan i själen.

kronisk ensamhet .

invärtes vandrare.

och era röster blir till sorl i bakgrunden.




Fri vers av johannacaroline
Läst 263 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-12-17 01:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

johannacaroline