Visst gör det ont ibland
Visst känns det
Den där känslan som sved, som förintade min själ
Du tog min kropp
Mitt inre som svärtades av din ondska
Ditt okynne, ditt leende, din godhet
Kan man göra gott av ont?
Det ljusa som fanns
Var det sant?
Var det äkta?
Var det du eller jag?
Förstod inte då att jag levde på lånad tid
Det var nog tur
Min naiva sida vann och i den enfald som fanns
Överlevde jag