en menigslös mening kan betyda så mycket
du kommenterade det en gång
och sedan den stunden har det suttit

det är snart ett och ett halvt år sedan du sa det,
du som är den enda som ska älska mig vad som än händer
Egentligen va det nog mer en peak till dig själv
men den satte sig på mig
den sitter där än
Ungefär som en post it-lapp som blivit limmad på min kropp
Vart jag än går påminner den mig
vad som än händer,
hur bra jag än mår för stunden
så hittar jag den alltid
den finns för att liksom ta mig ner på jorden.

Förra veckan sa du motsatsen till den meningslösa meningen
det som för ett år sedan kanske kunde räddat situation
gjort att limmet inte va så starkt
Men nu, nu va det för sent
jag behövde inte ens vifta bort det
det va som om det va ett glas emellan oss
och kommentaren kom inte igenom
den bara gled ner på marken någonstans

Det är klart att vissa kan få mig att må bra
men det är ytters tillfälligt
så fort jag blir själv så lyser lappen
den går liksom inte att undvika
den skriker om att bli sedd


Men det värsta är nog inte hur långt det gått
eller hur hårt det sitter
utan att du troligtvis inte minns orden