Det fanns en tid då vi skulle ha gett våra liv.
Gett våra liv endast för att någon sa framåt.
En tid då ära var något annat än vad det är nu.

Det fanns en plats där valkyriorna skrek våra namn.
Där världen brann där svävade dom högt i luften och väntade på att få ta oss till ett fjärran Valhall.
Det fanns en tid då livet var något annat än vad det är nu.

Jag tror dom runtomkring förstår.
Att när vi sitter på trappan med varsin cigg och kaffe.
När vi sitter där tysta och låter snön falla över våra axlar.
Jag tror dom förstår att vi egentligen säger mer än ord någonsin kan förmedla.

En gång gick vi genom eld och överlevde där andra föll.
En gång var livet inte mer än en önskan att få komma hem.
En gång i ett annat liv.