Men Gud är varken vägen eller ljuset.
Varför skulle han ge mig evigt liv.
Varför skulle jag finna det bättre att tjäna när jag kan härska.

Gud kom som en människa, men vad gav han oss?
När vakterna kom för att ta honom till korset.
Då bannade han lärjungen som var beredd att ge sitt liv.
Då helade han skadorna hos den som kom för att föra honom till döden.

De stjärnor som lyser för mig är inte placerade utav Gud.
Det finns ingen överlevnad för den som inte segrar.
Det finns ingen seger hos dem som vänder andra kinden till.
Bara sorg och blod.

Om Kristus dog för mig.
Varför vill han inte leva för mig?
Varför ger han inte livet tillbaka åt mina vänner.
Jag har sett för mycket för att tro att det är något han klarar.
Den godhet som han predikar är svår att finna i hans egen kyrka.
Ty en kyrka som hellre fäller en friar, vad har den att ge mig.

De enda som inte dör det är hjältarna.
De som ger sina liv så att de många kan få leva.
Hjältar dör aldrig de blir legender.
Men gudar...
Gudarna tas ur livet av sina egna bröder.
Gudarna tar livet av sina egna tjänare.

Jesus kunde ha slagit Romarna.
Han kunde drivit dem ut ur Palestina.
Men han lät sig dömas.
Frivilligt gick han till korset och dog.
Det är mod i hans handlande.
Men mod räcker inte.
Enligt vissa så var Jesus mer revolutionär en vad bibeln säger.
Men vad spelar det för roll?
Hade han varit en frälsare så hade han frälst sitt folk från Romarna.

Han lämnade dom som trodde på honom.
Han tillät splittring och krig.
Petrus den man som skulle följt Jesus i döden, fick göra just det.
Vad är det för herre, som låter sina apostlar dödas?

För mig finns ingen frälsning hos Gud.
Jag skapar min egen frälsning, precis som jag skapar mina egna drömmar.
Jag har sett för många människor dö för att tro på evigt liv.
Jag har inte fyllt 30 ännu men jag har sett för många människor dö.
Hur ska jag då kunna tro på evigt liv.

Om vi alla kommer till paradiset när vi dör.
Varför ska jag då fortsätta kämpa.
Varför ska jag då tvinga mig att orka.
Då spelar ju inget någon roll.
Då kan jag ju sätta en kula i huvudet och komma till Gud.

Om det finns en gudomlig frälsning då saknar mitt jobb mening.
För då kan jag ju låta mina vänner dö.
Min familj, då spelar det ingen roll.
Finns frälsningen så kan vi ju strunta i allt lidande eftersom vi kommer ändå alla till ett paradis när vi dör.

Men jag vill inte till paradiset.
Jag vill inte sitta med änglarna.
Jag föraktar de som väljer att vända andra kinden till när deras land inte längre är deras när deras själ tillhör någon annan.
Jag vill fortsätta kämpa efter jag har dött.
För jag vill inte tro att det helvete jag gått igenom här på jorden inte var värt något.