Som så många gånger förut.
Går jag förbi och hittar ditt namn bland alla andra.
Lägger min blomma och drar min hand längs med ditt namn som jag läser tyst för mig själv.
Som så många gånger förut.

Och jag minns första gången.
Första gången jag letade efter ditt namn bland alla andra namn.
Som så många andra så fanns du inte där.
Men ett efter ett kom namnen till de som älskade, de som grät.
Ibland blev det till sorg, ibland till glädje, men du, ditt namn det fanns ingenstans..
Jag kommer aldrig glömma.

Jag satt i källaren hos mina föräldrar när han kom.
Jag tror att jag förstod innan han sa sitt första ord.
Dom har hittat henne... Dom har hittat henne.

Jag åker till mina föräldrar ibland bara för att titta i skolkatalogen som jag lämnat kvar.
För det är så länge sedan nu så jag måste se på gamla foton för att minnas hur du såg ut.
Det är så länge sedan nu, men ändå gör det så ont.