Tyst diplomati och pladder

Ytan är lugn och artig.
Din blick undvikande och uppsökande.
Tystnaden är öronbedövande.
Fyller tomrummet med nervöst pladder.
Din person skriker av återhållen energi.
Din blick vibrerar av frustration och längtan.
Mitt pladder och din tysta diplomati fyller rummet och håller oss isär.

Säg något eller rör vid mig så jag blir tyst.
Släpp ut din energi, jag kan ta vad som kommer.
Ärlighet och närhet har varit vår styrka, och vi har brutit ner muren förr.
Lita på mig igen.
Jag är här igen, rensat min skit och gjort plats.

Släpp bara ut de ord och känslor som kommer.
Du blir inte fri av att fly eller gömma dem.
Tystnaden och distansen är det skär och sårar oss båda.
Du behöver inte ge några svar, släpp bara ut.

Lita på mig.
Jag älskar din mänskliga sida och inte bara dina ideal.
Jag har delat din rädsla, frustration och längtan.
Jag vet att det både har varit skit och underbart.
Vi båda har varit både fantastiska och bedrövliga.
Var inte rädd att säga det högt , för jag vet.

Jag lyckades inte vara fantastiks i mina mörkaste stunder,
Istället vart jag , krävande, osäker, egoistisk, deprimerande och luktade illa.
Men nu är hela jag här, jag har lärt mig och vill komma vidare.
Jag förlåter mig själv för det och dig för att du känt det.