I.

Du tog en hand
som inte fanns utsträckt för dig
Tryckte den mot ditt skrev,
väste
Känn Hur Jag Pulserar För Dig
Men när jag
febrilt
försökte starta min hjärtmuskelatur
hade du format handen till
en marknad
och sålt mina lila naglar
till lägsta bud

Så jag
kupade den andra handen till
en snäcka
för att få höra
det hyssjande havet
du aldrig tvättar dig i.

II.

Strängarna träffar
samvetet
likt daggdrypande fotsulor på en
exploderande vallmoäng

och om du gräver upp
jordskorpan
för att hitta mitt lillfinger,
låter din naturliga
inneboende styrka,
du aldrig tidigare visat en
muskel av,
skaka rötterna till
menlösa nät

kommer hela Skogen att
falla som följd.

Eller var det jag som letade rätt medium för mitt straff?


Din synvilla är ett
kalhygge,
men döden är

inget

ingen synvilla och inte heller
slutet på detta för det är ju bara ord kära du, det är ju bara vi som envisas med att värdeladda de på detta sätt.

Fonem,
Morfem

Etymologin har du förlagt,

i samma veva som du trampande ner mig med daggen
och lät det rinna mellan
mina bröst
medan vallmoängen
långsamt exploderade i periferin.