Tillhörighet är nånting som alla "normalsvaga" vill ha och om det ges i kriminella gäng, kommunistisk kollektiv eller den kommersiella spiralen. Frånsett detta finns det alltid självständiga personer som vågar gå sin egen väg obundet av partier, religioner eller andra sammanslutningar.
Evert var en kille som under årens lopp samlat verktyg och metaller i ett uthus hemma på gården. Han var inte helt borta utan "Normalsvag" var ett passande ord på honom och dessutom "normalfattig" i en kombination som gjorde honom till en exploderad öppen garageport för prylförsäljare, klädmarknader och bilskojare när han otippat blivit arvtagare efter en stenrik släkting. Efter att ha varit förbisedd i livets första hälft trodde han att det skulle bli slut på detta i fortsättningen. Han provade de senaste mobiltelefonerna men förstog sig inte på dem. Han köpte kläder som var snygga men de fick honom bara att se onaturlig ut och han köpte sin första Rolls-Royce. Ja, han lyckades även bli ihop med en riktigt snygg tjej i ett förhållande där den verkliga tillgivenheten aldrig uppstod, för han långtade mer efter intimitet än den glansiga ytan utåt.
Detta med Rolls-Royce var en ide han fått av att spana in hur andra med sådan bil fick såå mycket uppmuntran och glada miner. Varför hände inte detta Evert? Folk bara skakade på huvudet eller frågade om han vunnit på tipset när han gled in på motorklubbens finbilsparkering. Dom gamla kommunist-kamraterna slutade t.o.m. att skicka julkort eller svara på brev. Evert var alltså inte rätt person för framgång. Det är inte klädsamt med uppkomlingar. Han hade ju genom sin tortftiga uppväxt ingen "smak". Han var smaklös och skulle aldrig förvärva ett belevat beteende utan bara bli mera av en kuf ju mer han försökte resa sig.
Skulle han kanske gå med i ett kriminellt gäng? Nej han fortsatte att återvinna grejer i sin skrotverkstad och klappade fullt med spinnande katter.