dagar fylls med vemod

tungsinnet präglar min dag

att det skulle ta så hårt

att du kommit betyda så

över ödet ingen råder

fast jag del i det har

nu är det ändå så

du finns ej längre i mitt liv

leva utan dig blir svårt

minnen ännu lever kvar

i mitt bröst det värker

jag tror mitt hjärta känner

hur ofattbart detta är

jag vill bara gråta

men kan inte ens detta

stum av förtvivlan jag är