det är så lätt att minnas
hur du föredrog utsikten genom
det dammiga fönstret framför
våra samtal om framtiden
som om allt skulle gå snabbare
om du stirrade riktigt hårt
men på något sätt saknar jag
att inte veta
om din blick fortfarande möter min imorgon
eller om dina skosnören
är intressantare

det är så lätt att tänka
att det inte betydde mer än ett sandkorn
i öknen bortom husknuten och
att dina sms nu är raderade
är lika sant lika falskt
som att du fortfarande tänker på låten
som hackade sönder mitt hus
där den stod på repeat
för att du älskar melodiska refränger

men det var igår och idag är idag

och du böjer din rygg när du går förbi
och jag är glad och vinkar hej