utanför mitt fönster:

välplacerade gäspningar halvvägs genom
kropparnas sömniga betongresa
skosnörefascinerade blickar och
bortglömda hand-i-handhållare i
utkanten av de klonade husknutarna
med sina frusna hälsningar
sakta
vibrerandes i mungiporna
ett plötsligt sekundögonblick och
världen sträcker på sina axlar!
knäcker med fingrarna mot
förväntansfulla bergskedjor
miljontals
huvudvridningar
åt havets motsatta håll
dess spegelbild
spricker upp
deklarerar sen
sin självständighet
sitt oberoende
av min kantstötta
fönsterutsikt