och tågen skyndar långsamt över
hustakens brustna ryggar

vi
storstadsromantiker
en förkärlek för
misären
det smutsiga bakom
ögonlocken

och det vackra i dammiga skymningar där
solen
nästan skymtas
bakom konturerna av skyskrapor med
miljontals sovrum och
förbjuden anonymitet

och röken täcker dimman och
vi famlar lyckligt efter något
ogreppbart