Känner en tomhet men vet inte var den kommer ifrån, och vet inte hur jag ska få den att försvinna.
Den bara finns där...
Hur tar man bort den smärta man inte känner igen?
Längtar till den dagen då jag kan känna riktig lycka och glädje igen. Det var så länge sen sist.
Utåt sett är allt bra. Man skrattar och umgås precis som alla andra \"normala\".
Men när ensamheten kommer, kommer även tomheten och saknaden.
Tomheten i mitt inre.
Saknaden efter vad?
Tänk vad lätt allting var förut...
Jag sitter och tänker tillbaka till den tiden då allt var enkelt, och de största problem man hade var hur det skulle gå på matteprovet.
Inte för att jag längtar tillbaka men allt verkade så enkelt då, när man nu sitter här.
Hör regnet smattra på fönsterbläcket utanför, och känner ro.
Ro blandat med sorg.
En konstig känsla...
Går liksom inte att beskriva.
Konstig är också den känslan jag annars allt för ofta har.
Kan sitta på tåget och bara vilja brista ut i gråt.
Ibland får jag till och med anstränga mig för att låta bli.
Jag ser att människorna runtomkring mig tittar, och undrar om det syns så väl utåt hur jag känner mig inombords.
Vill hitta tillbaka till mig själv igen.
Frågan är bara vart jag börjat mitt letande...

ann_anniz 2000-09-02