Följde med och plockade ur morfars rum idag.
Allt gick \"bra\" tills jag skulle ta ner gardinerna, då det brast och tårarna kom.
Var på väg ut, fick knappt luft där inne men lyckades stanna kvar iaf.
Packade ner kläder i en stor säck. Alla plagg med sitt eget minne.
Hem till huset och lämna allt.
Plockade i skåp, letade smycken, bilpapper.....
Hittade gammalt linne som med största sannolikhet är värt en hel del.
Sånt man måste lämna bort för att kolla upp. Mycket av det aldrig ens använt.

Tog en promenad ute på gården när pappa och Mats kollade bilarna som ska fraktas bort.
Jordgubbslandet som för länge sen är helt igenvuxet. Hallonbusken som spritt sig som ogräs. Hålet i marken där bollspelet satt. Björken där vår gunga satt där det idag bara hänger ett blått rep som minner om den gamla tiden...
När man går där över gården, kan man fortfarande höra skratten och pratet. Jag såg mig själv och Malin springa runt husknuten när åskan gick den där gången.
I lådorna inne finns de gamla sjalarna kvar som vi lekte med.
I mormors rum finns smyckeskrinet som man smög tyst på tå in för att tjuvkika i. Alltid lika spännande. I hennes garderob ligger de gamla klackskorna kvar som vi hade när vi lekte. De blå var bäst. De bråkade vi om ibland.
I vardagsrumssoffan ligger mjukishunden kvar där den alltid legat.
I tjugo år har den legat på samma ställe. Väntat på oss varje helg vi kom.

I huset gick jag fram till sopsäcken där vi packat i alla kläder från hans rum på hemmet. Jag plockade ur plagg efter plagg, visste redan vad jag letade efter.
Frågade mamma vart vi skulle göra av alla kläder. Hon sa till någon klädinsamling antagligen.
Medans jag plockade och letade kom hon in i rummet.
Samtidigt som mamma sa: \"Fast en av hans tröjor måste jag ha kvar\", så fann jag vad jag sökte. Mammas röst som sa \"den grå koftan\", samtidigt som jag plockade upp en kofta ur säcken. Vi tittade på varann, jag sa \"det var den jag letade efter\" och vi brast ut i gråt båda två. Kramade om varann tillsammans med morfartröjan mellan oss.
Morfartröjan åkte med oss hem idag.

\"Blott en dag, ett ögonblick i sänder\" ska de sjunga på begravningen bestämdes idag. Den vackraste sång jag någonsin hört, och jag blir lika röra varje gång jag hör den. Mormor och morfar får samma sång.
Mormor fick sången 2002. På fedag när vi säger farväl till morfar får han också den. Deras sång....
De fick 50 år tillsammans. 50 långa år, fyllda av glädje, sorg, skratt och gråt. Men mest av allt var deras liv fyllt av liv. Av alla oss...


*********************************************** *****************************************************
I took a walk down memorylane today. It made me smile. It made me cry. But most of all, it made me remember all the good times!
*********************************************** ******************************************************