jag försökte hindra
mig själv från att falla
genom glasväggar och
spindeltråd
lika sköra som kemin
mellan våra fingrar
den andra veckan
vi spenderade vid ditt
fönster
under ditt
bord
med
kaffesump på golvet
efter våra
desperata försök
att hitta mening
i pluralet
oss

förlåt..

i det som en gång var oss som en gång var nu och föralltid och sen blev då och aldrig mer och nej och nej och nej

..menar jag

och min cykelkedja segrade
när jag lämnade ditt hus
i eftertänksam tystnad
och dina rysningar
ekade i mitt huvud
hur du alltid undrade
om det var för att du frös
eller om det var
smekningarna i nacken
som gjorde det


jag tror jag vet vad det var nu, älskling
för du satt alltid med ryggen vänd mot solen
jag värmde mer
sa du
och det var väl då vinden smög sig på
och kittlade dig i nacken
det var inte jag
och mina fingrar


det var vinden