Ingen hör hans rop på hjälp
ingen ser hans tårar
ingen vill stanna och hjälpa
vi är alla blinda dårar

Ingen ser
hur han sträcker ut sin hand
ingen vill se när han faller
ingen ser hur hans hjärta slutat slå
vi ser bara regnet som faller
som röda kristaller

Ingen vill veta vad som hände
ingen vill veta när livet vände
ingen vill kännas vid denna man
ingen såg hur han sträckte ut sin hand

Nu är allt för sent
nu är hans tid på jorden förbi
men minnena av honom
för alltid kommer förbli

Och en dag vi vaknar
och undrar
varför gick allt så fel
varför såg vi inte
han var ju så snäll
och ville så väl
varför ville han så gärna
ifrån livet ta farväl?

Och plötsligt vi sakta vaknar
plötsligt vi nu allting ser
hur mannen bad om hjälp
för sitt liv
och vi känner hur vi honom saknar
Vi undrar kunde vi gjort mer

varför vände vi oss aldrig om
varför gav vi aldrig vår hand
när han behövde vår hjälp
och viskade kom

Istället så gick vi vår väg
vi hade inte nån tid
vi orkade inte att se
när han om vår hjälp ville be
nu finns han ej längre kvar
bara vår sorg och vår skam

I detta Sveriges land...